tisdag 22 maj 2007

Herren Kapilas undervisning Del 4

Herren Kapilas undervisning är omfattande och fyller flera kapitel i Srimad Bhagavatams tredje canto, här nedan följer några utdrag, med kommentarer av A C Bhaktivedanta Swami.

En befriad själ förverkligar den Absoluta Gudomens Högsta Personlighet, som är transcendental och som reflekteras till och med i det falska egot. Han är den, som står bakom och understödjer den materiella orsaken och Han träder in i allting. Han är absolut och utan någon jämlike. Han är dessutom den illusoriska energiens ögon.

En ren gudshägiven person kan se den Högste Herrens närvaro i allting som är materiellt manifesterat. I den materiella manifestationen finns Han endast närvarade i form av en reflex, men en ren gudshängiven kan se att det enda ljuset i den materiella illusionens mörker utgöres av den Högste Herren, som är den som underhåller den materiellla illusionen. I Bhagavad-gita står det bekräftat , att det är Herren Krishna som står bakom och understöjder den materiella manifestationen. I Brahma-samhita förklaras det, att den Högste Herren genom Sin delvisa eller fullständiga utvidgning finns närvarande, inte bara i vårt och vart och ett av alla övriga universa, utan också i varenda atom, fastän Han är en och saknar jämlike.
S B 3.27.11

Man kan uppfattta den Högste Herrens närvaro på samma sätt som solen först kan uppfattas som en reflex på vattnet och sedan en gång till som en andra reflexion på väggen i ett rum, trots att solen själv befinner sig i rymden.

Exemplet som ges i denna vers är perfekt. Solen befinner sig i rymden, oändligt långt borta från jordytan, men en reflex från solen kan man få se i en vattenskål långt inne i ett hörn av ett rum. Rummet är mörkt och solen befinner sig långt borta i rymden, men solens reflex på vattnet skingar mörkret i rummet. En ren gudshängiven person kan upptäcka den Högsta Personliga Gudomens närvaro i allting genom reflexen från Hans energier. I Visnu Purana står det skrivet, att likson närvaron av eld kan uppfattas genom värmen och ljuset, så uppfattas Gudomens Högsta Personlighet överallt genom utstrålningen av Hans olika energier, fastän Han är enda person utan någon jämlike. I Isopanisad står det bekräftat attt Herrens närvaro fönimmes överallt av en befriad själ. precis på samma sätt som solens sken och reflexer kan uppfattas överallt, trots attt solen befinner sig långt borta från jordens yta.
S B 3.27.12

Den självförverkligade själen reflekteras sålunda först i det trefaldigade egot och sedan i kroppen, de yttre sinnena och det inre sinnet.

Den betingade själen tänker,"jag är den här kroppen", men den befriade själen tänker "jag är inte den här kroppen, jag är andesjäl". Detta "jag är" kallas för ego eller identifieringen av självet. "Jag är den här kroppen" eller "allt som är sammanlänkat med min kropp är mitt" kallas för falskt ego. Men när man blivit självförverkligad och inser att man är en evig tjänare till den Högste Herren, så är detta en identifiering av ens sanna ego. Den ena av dessa uppfattningar är belägen i mörkret av den materiella naturens trefaldiga kvaliteter - godhet, lidelse och okunnighet - medan den andra uppfattningen befinnner sig i godhetens rena tillstånd, som kallas för suddha-sattva eller vasudeva. När vi säger att vi överger vårt ego, så betyder detta att vi överger vårt falska ego, medan det sanna egot allltid finns närvarande. När vårt sanna väsen reflekteras genom den materiella kroppen och det inre sinnet som är påverkat av det falska egot, befinner vi oss på det betingade stadiet, medan den, vars väsen reflekteras i det rena tillståndet. är en befriad person. För att blir fri från den materiella betingelsen, där det egna jaget identifierar sig med materiella ägodelar, måste man renas, så att man istället kan identifiera sitt eget jag i förhållande till den Högste Herren. I det betingade tillståndet godtar man allt som är föremål för egen sinnesnjutning, men i det befriade tillståndet godtar man allt som är gynnsamt för att kunna tjäna den Högste Herren. Krishnamedvetande, gudshängiven tjänst, utgör den levande varelsens verkliga befriade tillstånd. Allt annat, såväl godtagandet av som tillbakavisadet av saker och ting på den materiella plattformen, ren tomhet eller opersonlighetstro, är bristfälliga levnadsförhållanden för en ren själ.

Genom att förstå den rena själen, kan man se allting som en reflex från Gudomens Högsta Personlighet. Ett konkret bevis på detta kan nämnas i detta sammanhang. En betingad själ får syn på en mycket vacker ros, och tänker härvid: "O, en så vacker och väldoftande blomma. Den vill jag plocka för att njuta av hemma". Detta är ett sätt att betrakta rosen. En befriad själ ser däremot samma blomma som en reflex från den Högste Herren och tänker: "Denna vackra blomma har tillkommit genom den Högste Herrens energier. Den tillhör därför Honom och bör användas till att tjäna Honom". Detta är ett annat betraktelsesätt olikt det förra. Den betingade själen ser blomman som ett objekt för sin egen sinnesnjutning, medan den gudshängivne ser blomman som ett objekt att användas för att tjäna Herren. På samma vis kan vi se den Högste Herrens reflexer i våra egna yttre sinnen, i det inre sinnet och i kroppen - ja, i allt. Om man har det rätta betraktelsesättet kan man engagera allting i Herrens tjänst. Den som engagerar allt - sin livsenergi, sina rikedomar, sin intelligens och sitt tal - i gudshägiven tjänst, anses vara en befriad själ, oavsett övriga kvalifikationer. En sådan person har verkligen förstått tingen som de är.
S B 3.27.13

Trots att den gudshängivne tycks vara sammansmält med de fem materiella elementen, med föremålen för sinnesnjutning, med de materiella yttre sinnena, med det materiella inre sinnet och med intelligensen, skall man förstå att denna gudshängivna person blivit uppväckt och frigjord från sitt falska ego.

En levande varelse som insett sin position i förhållande till Gudomens Hösta Personlighet, kan till det yttre synas vara sammansmält med materiens fem grundelement, med de fem materiella sinnesobjekten, med tio sinnena, med det inre sinnet och med intelligensen. Men trots detta anses han vara vaken och fri från det falska egots återverkningar. Mayavada-filosoferna rekommenderar sammansmältning med Brahmans opersonliga ustrålning. Detta är deras slutgiltiga mål. Denna form av sammansmältning omnämns också här. Trots sammansmältningen kan man ändå behålla sin individualitet. I detta sammanhang anför Jiva Gosvami exemplet med den gröna fågeln som sätter sig i ett grönt träd, varvid fågeln tycks sammansmälta med trädets gröna färg; men i själva verket har fågeln inte förlorat sin individualitet. På samma sätt förlorar en levande varelse inte sin individualitet, vare sig han sammansmälter med den materiella naturen eller med den andliga naturen. Den sanna individualteten utgöres av att man förstår att man är den Högste Herrens eviga tjänare.
S B 3.27.14

Den levande varelsen kan tydligt erfara sin existens i egenskap av åskådare, men på grund av det falska egots försvinnande under i ett tillstånd av djup sömn, tror han sig felaktigt vara förlorad percis likt en person, som har förlorat sin förmögenhet och känner sig plågad därav, och sålunda tror sig vara förlorad.

Endast den som är okunnig tror sig vara förlorad. Om man genom att förvärva kunskap kommer till den sanna positionen i sin eviga existens, så vet man att man aldrig förgås. En person som har förlorat en stor summa pengar kanske tror att även han själv är förlorad, men i själva verket är han inte förlorad - det är bara hans pengar som är förlorade. Men på grund av sin starka kärlek till pengarna eller sin identifiering med pengarna, tror han att han själv är förlorad. På samma sätt förhåller det sig när vi på ett felaktigt sätt identifierar oss med materien som vårt handlingsfält. Då tror vi att vi förgås, trots att det i verkligheten inte är möjligt. Så snart som en person blivit väckt tilll ren kunskap och förstår att han är evig tjänare till Gud, blir hans egna sanna position återupplivad. En levande varelse upphör aldrig attt finnas till. När man i sin djupa sömn glömmer sin identitet, går man helt upp i sina drömmar och tror sig vara en annan person eller tror sig vara helt förlorad. Men i verkligheten är vår identitet oförändrad. Denna tro att man är förlorad beror på det falska egot, och man kan inte göra sig kvitt den så länge som man inte vaknat till förnuft och insett sin sanna existens som en av Guds eviga tjänare. Mayavada-filosofernas uppfattning om att bli ett med den Högste Herren är ett annat symtom på hur man kan vara förlorad i sitt falska ego. Man kan falskeligen göra gällande att man är den Högste Herren, men i själva verket är man inte det. Detta är sista snaran i mayas inflytande över den levande varelsen. Att tro om sig själv, att man är jämlik den Högste Herren, eller tro sig själv vara den Högste Herren, beror också på det falska egot.
S B 3.27.15.

När man, genom mogen förståelse, kan förverkliga sin egen individualitet, då får man klart för sig sin tidigare situation, som hade godtagits under det falska egot.

Mayavada-filosofernas position är den, att individen slutligen upplöses, att allting blir ett och att det inte finns någon skillnad mellan den som vet, kunskapsobjektet och kunskapen. Men vid minsta eftertanke kan vi inse att detta inte är riktigt. Individualiteten går aldrig förlorad, även om man tror att de tre olika principerna, nämligen den som vet, kunskapsobjektet och kunskapen, blir sammanslagna eller sammansmälta till ett. Den individuella själen, som tar emot dennna kunskap förblir en individ. Individualiteten fortsätter i såväl den andliga som i den materiella tilllvaron. Den enda skillnaden härvidlag består däri, att identitetens egenskaper är olika. I den materiella identiteten verkar det falska egot, och på grund av den falska identifikationen uppfattar man saker och ting för att vara annorlunda än vad de i verkligheten är. Detta utgör det betingade livets grundläggande princip. När det falska egot blivit renat, uppfattar man på motsvarande sätt alla saker i deras rätta perspektiv. Detta utgör det befriade tilllståndet.

Eftersom alllting är tillverkat av Herrens energier och vilar på Hans energier, är energierna inte skilda från Honom, men Han förklarar likväl: "Jag är inte där." När man kommit till klar insikt om sin naturliga position, då blir allting manifesterat. Den falska egoistiska uppfattningen av tingen gör att man blir betingad, medan uppfattningen av tingen som de verkligen är, gör att man blir befriad.
S B 3.27.16

Sri Devahuti frågade: Min käre brahmana, ger den materiella naturen någonsin befrielse åt andesjälen? Eftersom den ena för evigt dras till den andra, hur är det då möjligt attt skilja dem åt?

Devahuti, Kapiladevas mor, ställer här sin första fråga. Fastän man kan förstå att andesjälen och materien är skilda åt, är det inte möjligt att i praktiken skilja dem åt, varken genom filosofiska spekulationer eller genom faktisk förståelse. Andesjälen är den Högste Herrens marginella energi och materien är Hans yttre energi. Dessa två eviga energier har blivit sammanfogade på ett eller annat vis, och eftersom det nu är så svårt att skilja dem från varnadra, hur är det då möjligt för den individuella själen att bli befriad? Av praktisk erfarenhet kan vi se, attt när själen skiljs från kroppen, så har kroppen inte någon verklig existens, och när som kroppen skiljs från själen, så kan man inte uppfatta själens existens. Så länge som själen och kroppen är sammanfogade med varandra kan vi se och förstå, att det finnns liv. Men när de skilts åt, finns det ingen manifesterad existens av vare sig kroppen eller själen. Denna fråga, som Devahuti ställde till Kapiladeva, är mer eller mindre driven tomhetsfilosofi. Tomhetsfilosoferna säger att medvetandet består av en sammansättning av materia, och att så snart som medvetandet upphört, upplöses denna sammansättning, och att det tilll följd härav slutligen inte finns någonting annat än tomhet. Denna frånvaro av medvetande kallas för nirvana i mayavada-filosofien.
S B 3.27.17

I likhet med attt det inte finns någon åtskild existens för jorden och dess lukt eller för vattnet och dess smak, kan det inte finnas någon åtskild existens för intelligensen och medvetandet.
S B 3.27.18

Hur kan det finnas någon frihet för själen, även om man blott är en passiv utövare av alla aktiviteter, så länge som den materiella naturen utövar sitt inflytande och fjättrar den?

Trots att den levande varelsen önskar bli kvitt den materiella besmittelsen, så blir han inte befriad. I verkligheten förhåller det sig så, att när den levande varelsen låter sig styras av den materiella naturens kvaliteter, då blir hans handlingar genast påverkade av den materiella naturens kvaliteter, medan han själv blir passiv. Den levande varelsen handlar i enlighet med den materiella naturens kvaliteter eller egenskaper. Felaktigt tror han att det är han som handlar. Men i själva verket är han passiv. Han har med andra ord inget tillfällle att slippa undan den materiella naturens kontroll, enär denna redan gjort honom betingad. I Bhagavad-gita står det också, att det är mycket svårt att ta sig ut ur den materiella naturens våld. Man må försöka på alla möjliga olika sätt och tro att allt ytterst endast är tomhet, eller att det inte finns någon Gud eller att, även om grunden till allting utgöres av ande, så är den av opersonlig natur. Dessa slags spekualtioner må fortsätta, men ändå är det mycket svårt att frigöra sig ur den materiella naturens bojor. Fast man kan spekulera på många olika sätt ställer Devahuti frågan, var befrielsen finns så länge som man står under den materiella naturens inflytande. Svaret härpå kan man ävenledes finnna i Bhagavad-gita (7.14)"Endast den, som har överlämnat sig till den Högste Herren Krishnas lotusfötter kan bli fri från mayas bojor."

Hur kan man uppnå det andliga livets rena tillstånd så länge som den materiella naturens kvaliteter håller en i sitt starka grepp? Detta är också en häntydning riktad till dem, som mediterar på ett falskt sätt. Det finns många så kallade mediterande personer, som tänker. "Jag är den Högsta Andliga Själen. Det är jag som styr den materiella naturens aktiviteter."

De tror attt de genom kontemplation eller meditation kan bli befriade, men man kan få se att de, redan tre minuter efter det de avslutat denna meningslösa meditation, blir infångade av den materiella naturens kvaliteter. Omdelbart efter sin meningslösa meditation blir "den mediterande" törstig och vill dricka eller röka. Trots att den materiella naturen har ett hårt grepp om honom, tror han likväl att han redan är befriad ur mayas bojor. Denna Devahutis fråga är avsedd för sådana personer, som falskeligen gör anspråk på att de är allting och tror att allt till slut är tomrum, och att det inte finns några syndfulla eller fromma gärningar. Allt sådant utgör ateistiska påhitt. Som det står föreskrivet i Bhagavad-gita finns det i själva verket ingen befrielse eller frihet från mayas bojor för den levande varelsen, med mindre han överlämnar sig till Gudomens Högsta Personlighet.
S B 3.27.19

Även om man lyckats bli av med sin stora fruktan för den materiella fångenskapen genom spekulativt tänkande och genom utforskandet av de grundläggande principerna, så kan denna fruktan uppenbara sig igen, enär dess orsak inte upphävts.

Den materiella fångenskapen är självförvållad i det att ens falska ego önskar bli herre över den materiella naturen. Två olika slags böjelser yttrar sig i den levande varelsen. Den ena böjelsen är iccha, som syftar på önskan attt få bli herre över den materiella naturen eller att få bli lika mäktig som den Högste Herren. Dvesa betyder "avundas". När man avundas Krishna, eller Gudomens Högsta Personlighet, tänker man :"Varför skall Krishna vara den allenarådande? Jag är lika god som Krishna." Dessa två böjelser, önska att bli Gud och avundsamheten mot Gud, utgör grundorsaken tilll den materiella fångenskapen. Så länge som en filosof, en frihetsträvare eller en person med tomhetstro har några önskningar om att få blir den högste, eller att få vara alllting, eller förnekar Guds existens, så länge finns orsaken till den materiella fångenskapen kvar, och det kan inte bli frågan om någon befrielse.

Devahuti säger mycket intelligent: "Teoretiskt kan man spekulera och påstå att man har blivit befriad, men så länge som orsaken finns kvar, så är man i själva verket inte befriad." Bhagavad-gita bekräftar, att när man, efter att ha utfört dylika spekulativa aktiviteter under ett otal födslar, verkligen lyckats nå sitt sanna medvetande och överlämnat sig till den Högste Herren Krishna, då först har allt ens sökande efter kunskap krönts med framgång. Det är ett brett gap mellan teoretisk frihet och verklig frihet från den materiella fångenskapen. I Bhagavatam står det skrivet, att den som låter bli att gå den gudshängivna tjänstens lyckobringande väg och i stället försöker att ta reda på saker och tingen genom spekulation, enbart slösar bort sin dyrbara tid.

Reslutatet av ett sådant arbet är fruktlöst. Spekulativt tänkande slutar endast med utmattning.Man brukar likna detta vid att det inte finns något att utvinna, när man skalar ett tomt riskorn - riskärnan är redan borta. På liknande sätt kan man inte frigöra sig ur den materiella fångenskapen genom spekulativt tänkande, ty orsaken finns fortfarande kvar. Man måste utplåna orsaken, och då kommer dennas verkan också att bli utplånad.
S B 3.27.20

Gudomens Högsta Personlighet sade: Man kan nå befrielse genom att på alllvar utöva hängiven tjänst till mig och därvid under långvarig tid höra berättelser om Mig eller från Mig. Genom att fulllgöra sina föreskrivna plikter på detta sätt, kommer man attt slippa alla återverkningar och bli fri från den materiella besmittelsen.
S B 3.27.21

Sridhara Svami har i dettta sammanhang sagt, att man inte blir betingad av att enbart vara i kontakt med den materiella naturen. Det betingade livet börjar nämligen först efter det man blivit besmittad av den materiella naturens kvaliteter. Om någon är i kontakt med polisen, så betyder inte detta att han är en brottsling. Så länge som man låter bli att begå brottsliga handlingar förblir man ostraffad, trots att det finns en polismyndighet. På liknande sätt är den befriade själen opåverkad, trots att han befinnner sig i den materiella naturen.
Genom att på allvar utöva gudshängiven tjänst kan man på ett enkelt vis bli befriad från alla ogynnsamma förhållanden. Här förklaras det hur man utvecklar denna gudshängivna tjänst och blir fullkomlig. Till att börja med bör man fullgöra sina föreskrivna plikter med ett rent inre sinne. Ett rent medvetande betyder Krishnamedvetande. Man måste fullgöra sina föreskrivna plikter i Krishnamedvetande. Det är inte nödvändigt att ändra på de föreskrivna plikter man tidigare utfört. När man fullgör sina yrkesmässiga plikter i Krishnamedvetande bör man söka avgöra i vilken mån detta tillfredsställer Krishna, Gudomens Högsta Personlighet.
Om man vill fullända sitt liv, bör man fullgöra sina föreskrivna plikter för att tillfredsställa Krishna. Man måste handla i Krishnamedvetande, ty ett sådant handlande medför inga återverkningar. Allt annat som uträttas, utan att tillfredsställa Visnu, åstadkommer fångenskap. Därför förkunnar Kapila Muni i denna vers att man kan bli fri från den materiella fångenskapen genom att handla i Krishnamedvetande, vilket betyder att man på allvar skall ägna sig åt gudshängiven tjänst. Denna allvarliga gudshängivna tjänst kan man utveckla genom att förena sig med de gudshängivna och höra från dem berättelser om Herrens transcendentala ankomst på jorden, om Hans aktiviteter, försvinnande, instruktioner osv. Att lovprisa och höra är början till gudshängiven tjänst.
Det finns två olika slag av sruti, uppenbarade skrifter. Det ena slaget har Herren Själv förkunnat, och det andra utgör berättelser om Herren och om Hans hängivna. Bhagavad-gita hör till det förra slaget och Srimad-Bhgavatam till det senare. Man måste höra innehållet i dessa skrifter gång på gång från pålitliga källor för att bli fast förankrad i gudshängiven tjänst. Genom att vara engagerad i denna gudshängivna tjänst blir man fri från all besmittelse av maya. I Srimad-Bhagavatam står det skrivet, att lyssnande till berättelserna om Gudomens Högsta Personlighet renar hjärtat från alla föroreningar, som förorsakats av inflytandet från den materiella naturens tre kvaliteter. Genom ett regelbundet lyssnande kommer begären efter att få njuta av och härska över den materiella naturen att avta, varivd man blir belägen i godhetens kvalitet. I detta tillstånd uppnår man förverkligandet av Brahman, dvs ett andligt förverkligande. Att bli fast förankrad på den transcendentala plattformen innebär befrielse ur den materiella fångenskapen.
S B 3.27.21

Denna gudshängivna tjänst måste man utöva med fasthet i perfekt kunskap och med transcendental synförmåga. Man måste leva i sträng avsägelse samt ägna sig åt självtukt och utföra mystikens yoga för att förbli stadigt försjunken i självet.

Den gudshängivna tjänsten i Krishnamedvetande kan man inte utöva i blindo på basis av materiell känslosamhet eller mentala föreställningar. Det står särskilt omnämnt här, att man måste utföra den gudshängivna tjänsten i full kunskap genom att se den Absoluta Sanningen framför sig. Vi kan uppfatta den Absoluta Sanningen genom att utveckla transcendental kunskap, och resultatet av denna transcendentala kunskap kommer att bli manifesterat genom försakelse. Denna försakelse är inte tillfällig eller konstlad, utan mycket sträng. Man säger att utvecklandet av Krishnamedvetande sker i proportion till materiell avsägelse, eller vairagya. Om man inte lyckas frigöra sig från den materiella sinnenjutningen, så är det inte heller möjligt attt göra några framsteg i Krishnamedvetande. Försakelsen i Krishnamedvetande är så stark, att den inte kan avledas på grund av någon lockande illusion. Man måste utöva den gudshängivna tjänsten i fullständig tapasya, självtukt. Man bör fasta under de två Ekadasi-dagarna i månaden, som infaller på elfte dagen efter fullmåne och efter nymåne, samt under de dagar, då Herren Krishna, Herren Rama och Caitanya Mahaprabhu har sina uppenbarelsedagar. Det finns många sådana fastedagar. Yogena innebär, att man är allvarligt absorberad i självet, och att man genom sin utveckling av kunskap kan förstå sin naturliga position i förhållandet till Översjälvet. På det sättet blir man stadigt förankrad i gudshängiven tjänst, och ens tro kan ej rubbas av någon materiell frestelse.
S B 3.27.22

Inga kommentarer: