I sin Amrita-pravaha-bhasya ger Srila Bhaktivinoda Thakura en sammanfattning av detta kapitel:
Efter att ha träffat Sri Caitanya Mahaprabhu i en by som kallas Ramakeli började två bröder, Rupa och Sanatana, att planera hur de skulle kunna bli fria från sin tjänst hos regeringen. Bröderna utnämnde några brahmaner att utföra purascarana-ceremonier och sjunga Krishnas heliga namn. Srila Rupa Gosvami deponerade tiotusen guldmynt hos en köpman, och resten tog han med sig i två båtar till en plats som kallas Bakla Candradvipa. Där fördelade han pengarna bland brahmanerna, vaisnaverna och sina släktingar, och den del behöll han för oförutsedda och personliga utgifter. Han upplystes om att Sri Caitanya Mahaprabhu skulle gå till Vrindavna från Jagannatha Puri genom Madhya Pradeshs skogar; därför skickade han två människor till Jagannatha Puri för att ta reda på när Herren skulle ge Sig av till Vrindavana. Sålunda avgick Rupa Gosvami från sin tjänst. Sanatana Gosvami å sin sida sade till Nawaben att han var sjuk och inte kunde komma till sitt arbete. I själva verket satt han emellertid hemma och studerade Srimad-Bhagavatam med lärda brahmaner. Först skickade Nawab Hussain Shah dit sin egen läkare för att se hur det verkligen förhöll sig. Sedan gick han dit personligen för att se varför Sanatana inte fullgjorde sin ämbetsmannatjänst. Nawaben visste att Sanatana ville lämna sitt ämbete, och därför lät han arrestera och fängsla honom. Sedan gav sig Nawaben iväg för att angripa Orissa.
När Sri Caitanya Mahaprabhu gav Sig iväg till Vrindavana genom Madhya Pradeshs skogar (Jharikhanda), lämnade Rupa Gosvami sitt hem och skickade meddelande till Sanatana att han tillsammans med sin yngre bror (Anupama Mallika) lämnade hemmet för att träffa Sri Caitanya Mahaprabhu. Så småningom kom Srila Rupa Gosvami till Prayaga, och där träffade han Sri Caitanya Mahaprabhu och vistades tillsammans med honom under tio dagar. Under denna tid erhöll Herren en respektfull inbjudan från Vallabha Bhatta. Sri Caitanya Mahaprabhu presenterade Srila Rupa Gosvami för Vallabha Bhatta. Efter detta anlände en lärd brahmana vid namn Raghupati Upadhyaya, och han diskuterade Krishnamedvetande med Herren. Sedan skildrar Kaviraja Gosvami utförligt Sri Rupas och Sanatanas levnadsförhållanden i Vrindavana. Under dessa tio dagar i Prayaga undervisades Srila Rupa Gosvami av Herren, som gav honom grundprinciperna för Bhakti-rasamrita-sindhu. Sedan skickade Herren Srila Rupa Gosvami till Vrindavana. Herren Själv återvände till Varanasi och vistades där hemma hos Candrasekharas hem.
Caitanya-caritamrita
Madhya-lila kapitel 19
Efter att ha träffat Sri Caitanya Mahaprabhu i en by som kallas Ramakeli började två bröder, Rupa och Sanatana, att planera hur de skulle kunna bli fria från sin tjänst hos regeringen. Bröderna utnämnde några brahmaner att utföra purascarana-ceremonier och sjunga Krishnas heliga namn. Srila Rupa Gosvami deponerade tiotusen guldmynt hos en köpman, och resten tog han med sig i två båtar till en plats som kallas Bakla Candradvipa. Där fördelade han pengarna bland brahmanerna, vaisnaverna och sina släktingar, och den del behöll han för oförutsedda och personliga utgifter. Han upplystes om att Sri Caitanya Mahaprabhu skulle gå till Vrindavna från Jagannatha Puri genom Madhya Pradeshs skogar; därför skickade han två människor till Jagannatha Puri för att ta reda på när Herren skulle ge Sig av till Vrindavana. Sålunda avgick Rupa Gosvami från sin tjänst. Sanatana Gosvami å sin sida sade till Nawaben att han var sjuk och inte kunde komma till sitt arbete. I själva verket satt han emellertid hemma och studerade Srimad-Bhagavatam med lärda brahmaner. Först skickade Nawab Hussain Shah dit sin egen läkare för att se hur det verkligen förhöll sig. Sedan gick han dit personligen för att se varför Sanatana inte fullgjorde sin ämbetsmannatjänst. Nawaben visste att Sanatana ville lämna sitt ämbete, och därför lät han arrestera och fängsla honom. Sedan gav sig Nawaben iväg för att angripa Orissa.
När Sri Caitanya Mahaprabhu gav Sig iväg till Vrindavana genom Madhya Pradeshs skogar (Jharikhanda), lämnade Rupa Gosvami sitt hem och skickade meddelande till Sanatana att han tillsammans med sin yngre bror (Anupama Mallika) lämnade hemmet för att träffa Sri Caitanya Mahaprabhu. Så småningom kom Srila Rupa Gosvami till Prayaga, och där träffade han Sri Caitanya Mahaprabhu och vistades tillsammans med honom under tio dagar. Under denna tid erhöll Herren en respektfull inbjudan från Vallabha Bhatta. Sri Caitanya Mahaprabhu presenterade Srila Rupa Gosvami för Vallabha Bhatta. Efter detta anlände en lärd brahmana vid namn Raghupati Upadhyaya, och han diskuterade Krishnamedvetande med Herren. Sedan skildrar Kaviraja Gosvami utförligt Sri Rupas och Sanatanas levnadsförhållanden i Vrindavana. Under dessa tio dagar i Prayaga undervisades Srila Rupa Gosvami av Herren, som gav honom grundprinciperna för Bhakti-rasamrita-sindhu. Sedan skickade Herren Srila Rupa Gosvami till Vrindavana. Herren Själv återvände till Varanasi och vistades där hemma hos Candrasekharas hem.
Caitanya-caritamrita
Madhya-lila kapitel 19
.
Under tidens lopp hade de transcendentala nyheterna om Krishnas lekar i Vrindavana nästan gått förlorade. För att uttryckligt förkunna dessa transcendentala lekar befullmäktigade Sri Caitanya Mahaprabhu i Prayaga Srila Rupa Gosvami och Sanatana Gosvami med Sin barmhärtighets nektar för att utföra detta arbete i Vrindavana.
.
Från första början var Srila Rupa Gosvami djupt attraherad till Sri Caitanya Mahaprabhus transcendentala egenskaper. Genom detta befriades han permanent från familjelivet. Srila Rupa Gosvami och hans yngre broder, Vallabha, välsignades av Sri Caitanya Mahaprabhu. Fastän Herren var transcendentalt belägen i Sin transcendentala, eviga form, berättade Han för Rupa Gosvami i Prayaga om transcendental, hänryckt kärlek till Krishna. Sedan omfamnade Herren mycket tillgivet Rupa Gosvami och skänkte honom all Sin barmhärtighet.
.
Sannerligen var Srila Rupa Gosvami, vara käre vän var Svarupa Damodara, en exakt replika av Sri Caitanya Mahaprabhu, och han hölls mycket kär av Herren. Rupa Gosvami var av naturen mycket vacker eftersom han var ett förkroppsligande av Sri Caitanya Mahaprabhus hänryckta kärlek. Han följde mycket noga de principer som Herren förkunnade, och han var kompetent nog att korrekt skildra Herren Krishnas lekar. Sri Caitanya Mahaprabhu utvidgade Sin barmhärtighet till Srila Rupa Gosvami, så att han skulle kunna utföra tjänst genom att skriva transcendental litteratur.
19.119-121
.
Srila Rupa Gosvami och Sanatana Gosvami hade ingen bestämd boplats. De bodde under ett nytt träd varje dag och skrev mängder av transcendental litteratur. De skrev inte bara böcker utan sjöng, dansade, samtalade om Krishna och mediterade på Sri Caitanya Mahaprabhus lekar. Sålunda utövade de gudshängiven tjänst.
.
I Vrindavana firnns prakrita-sahajiyas, vilka säger att skrivandet av böcker, till och med vidrörandet av böcker är tabu. För dem betyder gudshängiven tjänst att vara befriad från sådan verksamhet. Närhelst de ombeds att lyssna till ett uppläsande av vedisk litteratur, vägrar de och säger:"Vad angår det oss att läsa och lyssna till transcendental litteratur? Den är avsedd för noviser." De anser sig själva vara alltför upphöjda för att använda sin energi till att läsa, skriva och lyssna. Emellertid förkastar rena gudshängivna personer, under Srila Rupa Gosvamis ledning, denna sahajiya-filosofi. Förivsso är det inte bra att skriva böcker i syfte att tjäna pengar och bli berömd, men att skriva böcker och ge ut dem, för att upplysa allmänheten är verklig tjänst till Herren. Detta var Srila Bhaktisiddhanta Sarasvatis uppfattning, och han gav särskilt sina lärjungar uppdrag att skriva böcker. Han föredrog i själva verket att ge ut böcker framför att grunda tempel. Uppförandet av tempel är avsett för allmänheten och nybörjare i gudshängiven tjänst, men långt framskridna och befullmäktigade gudshängivna är avseda att skriva böcker, ge ut dem och distribuera dem vida omkring. Enligt Bhaktisiddhanta Sarasvati Thakura är det som att spela på en stor mridanga när man distribuerar litteratur. Följaktligen ber vi också medlemmarna av Krishna-rörelsen att ge ut så många böcker som möjligt och distribuera dem vida omkring över hela världen. Genom att på detta sätt följa Srila Rupa Gosvami i spåren kan man bli en rupanuga-hängiven.
19.132
Alla levande varelser vandrar genom hela universum i enlighet med sitt karma. Vissa upphöjs till de övre planetsystemen, och andra är på väg nedåt till de lägre planetsystemen. Bland många miljoner vandrande levande varelser, kan det hända att en person som är mycket gynnad av lyckan får möjlighet att umgås med en äkta andlig mästare, tack vare Krishna barmhärtighet. I kraft av såväl Krishnas som den andliga mästarens barmhärtighet, får en sådan person motta fröet till den gudshängivna tjänstens växt.
När en person mottar den gudshängivna tjänstens frö måste han ta hand om det genom att bli en trädgårdsmästare och så fröet i sitt hjärta. Om han regelbundet vattnar fröet med metoden för sravana och kirtana (höra och sjunga), så kommer fröet att börja gro.
När man vattnar bhakti-lata-bija, gror detta frö, och växten blir gradvis större tills den genomtränger detta universums väggar och tränger bortom Virajafloden, som ligger mellan den andliga och den materiella världen. Den kommer till brahma-loka, Brahmanstrålglansen, och genom att tränga igenom denna når den andliga rymden och den andliga planeten Goloka Vrindavana.
Bhaktiväxten, som finns i hjärtat och vattnas med sravana-kirtana, växer allt högre. På detta sätt får den skydd vid önsketrädet i form av lotusfötterna på Krishna, som evigt vistas på planeten Goloka Vrindavana i den andliga rymdens högsta regioner.
Växten växer till sig ordentligt på Goloka Vrindavana-planeten, och där producerar den frukt i form av kärlek till Krishna. Fastän han finns kvar i den materiella världen vattnar trädgårdsmästaren regelbundet växten med vatten i form av lyssnandet och sjungandet.
Om en gudshängiven begår en försyndelse vid en vaisnavas fötter medan han odlar den gudshängivna tjänstens växt i den materiella världen, kan detta liknas vid en galen elefant som drar upp växten med rötterna och bryter av den. På detta sätt vissnar växtens blad.
Trädgårdsmästaren måste försvara växten genom att inhängna den runt om, så att den kraftfulla försyndelseelefanten inte kan komma in.
Ibland växer oönskade plantor, såsom de plantor som utgörs av begär efter materiell njutning respektive befrielse från den materiella världen, tillsammans med den gudshängivna tjänstens växt. Det finns oändligt varierande former av sådana oönskade plantor.
Några onödiga plantor som växee tillsammans med bhaktiväxten är de plantor som utgör sav oacceptabelt beteeende för dem som försöker nå fulländning, diplomatiskt beteende, dödandet av djur, strävan efter materiella vinster, världslig berömmelse och världslig betydelse. Alla dessa är oönskade plantor.
Om man inte skiljer mellan bhakti-lata-växten och de andra plantorna blir vattnandet felriktat, ty de andra plantorna blir närda medan bhakti-lata-växten krymper ihop.
Så snart som en intelligent gudshängiven ser en oönskad planta som växer vid sidan av den ursprungliga växten, måste han genast skära av den. Då kommer den verkliga bhakti-lata-bija-växten att växa mycket fint, återvända hem till Guds rike och ta sin tillflykt till Krishnas lotusfötter.
När den gudshängivna tjänstens frukt blir mogen och faller ner smakar trädgårdsmästaren denna frukt samt drar sålunda fördel av växten och når önsketrädet vid Krishnas lotusfötter i Goloka Vrindavana.
Där tjänar den gudshängivne Herrens lotusfötter, vilka liknas vid ett önskeuppfyllande träd, Med stor sällhet smakar han på juicen från denna kärleksfrukt och blir evigt lycklig.
19.151-163
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar