torsdag 6 mars 2008

Meditationer


"Jag är Din evige tjänare, men Jag glömde Dig, o Herre. Nu har Jag fallit ned i okunnighetens ocean och blivit betingad av den yttre energin."
(C.C Madhya 20.33)

Mitt minne är inte mycket att hurra för, men ibland så fastnar vissa verser, eller rättare sagt, vissa fraser stannar kvar i minnet. Man känner att här finns det något speciellt viktigt, och man smakar på orden om och om igen, försöker ana deras vikt och transcendentala betydelse.

Som i versen ovan; "men jag glömde Dig, o Herre". I några få korta ord förklaras vår fångenskap i det materiella universum. I ett par meningar uttrycks hela den betingade själens bittra klagan och ånger: "Jag är Din evige tjänare, men jag glömde Dig, o Herre. Nu har jag fallit ned i okunnighetens ocean och blivit betingad av den yttre energin."


O Herre, Ditt heliga namn allena kan fullständigt välsigna de levande varelserna. Och Du har miljontals namn såsom Krishna och Govinda. I dessa transcendentala namn har Du inrymt alla Dina transcendentala energier, och det finns inte ens några stränga regler för hur dessa namn skall reciteras. O Herre, av barmhärtighet har Du gjort det möjligt för oss att komma till Dig genom att sjunga Dina heliga namn, men jag är så drabbad av olyckan att jag inte känner någon dragning till dem.
(Siksastaka, vers 2)

Nästa vers visar vägen ut ur den materiella labyrinten. Här skulle väl de lämpligaste orden för min del vara "men jag är så drabbad av olyckan att jag inte känner någon dragning till dem". Hur ofta har jag inte önskat att jag kunde känna en starkare dragning till Krishnas namn, att åtminstone få känna en uns av deras söta, ljuva smak. "It is also an offense to be unattentive while chanting", är en av de tio förseelserna när man reciterar Krishnas namn. En förseelse som jag gjort mig skyldig till otaliga gånger.

Men det är faktiskt inte de orden som gång på gång upprepas i mitt minne utan de här: "I dessa transcendentala namn har Du inrymt alla Dina transcendentala energier". Det största av mysterier innefattas här i några få ord: det faktum att Herrens namn inte är åtskiljt från Herren Själv. Krishna och Hans namn är identiska. När Guds namn reciteras uppriktigt, så är Han Själv närvarande.

Krishnas barmhärtighet är orsakslös och ofattbar. Han är den mäktigaste och den mest oåtkomlige, men samtidigt står Han att finna genom den enklaste av metoder: helt enkelt genom att minnas och recitera Hans namn kan vi nå Honom. Reciterandet av Krishnas namn är både vägen och målet.
Det är så ofattbart enkelt och samtidigt så svårt för våra komplicerade sinnen; att recitera Krishnas namn så som ett mycket litet barn ropar på sin mor. Inga baktankar, ingen tvekan. Bara en intensiv bön: Älskade Krishna, utan Dig kan jag inte existera.

Hare Krishna Hare Krishna Krishna Krishna Hare Hare / Hare Rama Hare Rama Rama Rama Hare Hare

Inga kommentarer: