Herren Kapilas instruktioner rörande hängiven tjänst Del 2

Den gudshängivne bör först koncentrera sitt inre sinne på Herrens lotusfötter, som är utsmyckade med olika märken, nämligen en åskvigg, en elefantpåk, en flagga och en lotusblommar. Glansen från tårnas vackra, rödfärgade naglar liknar månens kretslopp och skingrar det tjocka töcknet i ens hjärta.

En konkret beskrivning av Guds eviga form lämnas här. När en yogi betraktar märkena under Herrens fotsulor och den bländande glansen från Hans tånaglar, då kan man blir fri från okunnighetens mörker i det materiella livet. Denna befrielse kan man inte erhålla genom spekulativt tänkande, utan genom att se ljuset som emanerar från Herrens glänsande tånaglar.

SB 3.28.21

Den välsignade Siva blir än mer välsignad genom att på sitt huvud bära Ganges heliga vatten, som har sin källa i det vatten, som tvättade Herrens lotusfötter. Guds lotusfötter agerar liksom åskviggar som är utslungade för att krossa berget av de synder, som den mediterande gudshängivne lagrat i sitt inre sinne. Man bör därför meditera mycket länge på Herrens lotusfötter.

Den Högste Guden är Krishna, och alla andra, inklusive Herren Siva och Herren Brahma - för att nu inte nämna alla övriga halvgudar - är tjänare till Krishna. Herren Siva är mäktig, enär han mottar Ganges heliga vatten på sitt huvd. Detta vatten har sitt ursprung i det vatten som tvättar Herren Visnus fötter.

En annan viktig punkt i denna vers är att den betingade själens inre sinne, på grund av sin kontakt med den materiella energien sedan urminnes tid, innehåller högar av orenhet i form av önskningar om att få härska över den materiella naturen. Dessa högar av orenheter liknar ett berg, men ett berg kan söndersmulas om det träffas av en åskvigg. Meditation på Herrens lotusfötter verkar som en åskvigg mot berget av orenheter i det inre sinnet hos en yogi. De gudshängivna är så starkt fixerade vid Herrens lotusfötter, att de inte tänker på något annat. Ett förhållande till Hans lotusfötter kan till och med stärka Sivas storhet, för att nu inte tala om vilken inverkan ett sådant förhållande kan ha på vanliga levande varelser.

SB 3.28.22

I sitt hjärta bör yogin fixera Laksmis aktiviteter. Laksmi är lyckans gudinna och dyrkas av alla halvgudar och är mor till den högsta personen, Brahma. Man ser henne alltid i färd med att massera benen och låren på den transcendentale Herren, som hon omsorgsfullt tjänar på detta sätt.

SB 3.28.23

Därfter bör yogin fästa sitt inre sinne i meditation på den Högsta Personliga Gudomens lår, i vilka all energi finns lagrad. Herrens lår är blåvita, likt linblommans lyster, och de synes var mycket välformade, när Herren bärs på Garudas skuldror. Yogin bör ävenledes meditera på Herrens runda höfter, som omsluts av ett bälte, vilket vilar på ett gult sidenkläde av utsökt kvalitet som sträcker sig ända ned till Hans vrister.

Gudsgestalten i templet, som kallas arca-vigraha, mosvarar precis beskrivningen på Herrens transcendentala form. Oftast är nedre delen på denna gestalt täckt av gult siden. Detta är Vaikuntha-klädseln, dvs den klädsel som Herren bär i den andliga rymden.

SB 3.28.24

Yogin bör därefter meditera på Hans månliknande navel, mittpunkten på Hans buk. Ur Hans navel, som utgör hela universums grundval, spirade lotusstjälken som innehåller alla olika planetsystem. Lotusen är Brahmas, den först skapade varelsens, hemvist. På samma sätt bör yogin koncentrera sitt inre sinne på Herrens bröstvårtor, som liknar ett par ytterst utsökta smaragder, men som förefaller vitaktiga på grund av utstrålningen från de mjölkvita pärlhalsbanden som pryder Hans bröst.

Yogin tillrådes att som nästa meditationsföremål välja Herrens navel, som är grunden för hela den materiella skapelsen. I Brahma-samhita står det förklarat att varje del av Guds kropp besitter samma förmågor som var ch en av de övriga kroppsdelarna. Hans olika kroppsdelar är inte betingade, eftersom dessa är av andlig natur. Varje organ i Hans transcendentala kropp kan fungera som vilket som helst av övriga organ. Hans buk är grundvalen för alla planetsystem. Brahma innehar posten som alla planetsystemens skapare, men hans skapande energi alstras ur Herrens buk. Alla skapande funktioner i universum har alltid en direkt sammanbindande länk med Gud.

SB 3.28.25

Yogin bör sedan meditera på den Högsta Personliga Gudomens bröst, gudinnan Maha-Laksmis boning. Herrens bröst är källan till all transcendental glädje för det inre sinnet och fyllt av allt, som tillfredsställer ögonen. Yogin bör därefter koncentrera sitt inre sinne på den Personliga Gudomens hals, som beundras av hela unversum. Herrens hals förhöjer skönheten hos Kaustubha-juvelen, som hänger på Hans bröst.

I Upanisaderna förklaras det att Guds olika energier verkar för att skapa, vidmakthålla och förinta. Dessa olika slag av ofattbar energi finns lagrad i Herrens bröst. Som folk vanligtvis brukar säga: Gud är allsmäktig. Denna makt representeras av Maha-Laksmi, som är reservoaren till alla eneriger och befinner sig på Herrens bröst.

Det står här skrivet att Herrens hals förhöjer Kaustubha-juvelens skönhet i stället för tvärtom. Ädelstenen blir vackrare, därför att den sitter på Herrens hals. Yogin rekommenderas därför att meditera på denna hals. Guds transcendentala form kan vara föremål för meditation, antingen i det inre sinnet eller uppställd i templet som en "staty", dekorerad på ett sådant sätt, att alla kan meditera på den. Tempeldyrkan är därför avsedd för sådana personer, som inte är så avancerade att de kan meditera direkt på Herrens form i sitt inre sinne. Det är ingen skillnad mellan att se Herrens gestalt i templet och att direkt se Hans transcendentala form. Dessa två sätt är likvärdiga. Herrens form utgör objektet, såväl när man hör som när man ser eller mediterar. Det är inte tal om någon tomhet eller något opersonligt väsen. Gud kan skänka Sin väsignelse i form av transcendental glädje såväl åt tempelbesökaren som åt den mediterande yogin eller åt den som hör talas om Herren transcendentala form från de uppenbarade skrifterna, som exempelvis Srimad-Bhagavatam och Bhagavad-gita.
SB 3.28.26

Vidare bör yogin meditera på Herrens fyra armar, vilka är ursprungskällan till all makt hos halvgudarna, som styr den materiella naturens olika funktioner. Därefter bör yogin koncentrera sitt inre sinne på de skinande smycken, som blev blankpolerade då berget Mandara roterade. Han bör också på vederbörligt sätt meditera på Herrens diskus, Sudarsana cakra, som består av ett tusen ekrar och har ett bländande sken, samt ävenledes på snäckan, som liknar en svan i Hans lotuslika hand.

Alla olika avdelningar för lag och ordning emanerar från den Högsta Personliga Gudomens armar. För lag och ordning i universum svarar olika halvgudar och deras makt sägs i denna vers emanera från Herrens armar.
SB 3.28.27

Yogin bör meditera på Hans klubba, som benämns Kaumodaki och är Honom mycket kär. Denna klubba krossar demonerna, som alltid är fientligt sinnade soldater, och den är nedsölad med deras blod. Han bör också koncentrera sitt inre sinne på den vackra girlanden runt Herrens hals, vilken alltid är omgiven av humlor med deras angenäma, surrande ljud. Vidare bör han meditera på pärlhalsbandet runt Herrens hals, vilket anses representera alla rena levande varelser, som ständigt är engagerade i Hans tjänst.

Här står skrivet att den levande varelsen bör lära känna sin naturliga position. Två olika sorters levande varelser står omnämnda i denna vers. Den ena sorten kallas för arati (fiender). De, som räknas till denna grupp, vill inte lära känna den Högsta Personliga Gudomens lekar. Herren uppenbarar sig för dem med Sin fruktansvärda klubba i handen, vilken alltid är nedsölad av blodfläckar från Hans dödande av demoner. Demonerna är också söner till Gudomens Högsta Personlighet. Enligt Bhagavad-gita är alla levande varelser i alla olika livsarter söner till Gudomens Högsta Personlighet. Det finns emellertid två olika klasser av levande varelser, vilka handlar på två olika sätt.
SB 3.28.28

Yogin bör sedan meditera på Herrens lotusliknande ansikte, enär Han framträder i Sina olika former i den här världen på grund av medlidande med de ängsliga gudshängivna . Hans näsa är framträdande och Hans kristallklara kinder lyses upp av det dallrande skenet från Hans glittrande, krokodilformade örringar.

Herren nedstiger i den materilla världen på grund av det djupa medlidande Han känner för Sina hängivna. Det finns två olika anledningar till Herrens uppenbarelse eller inkarnation i den materiella världen. Närhelst det uppstår någon avvikelse i utövningen av de religiösa principerna och irreligionen tar överhanden, då nedstiger Herren på jorden för att skydda de gudshängivna och förgöra de icke gudshängivna. När Han uppenbarar Sig, så är det i första hand för att ge tröst åt Sina hängivna. Han behöver dock inte komma Själv i egen person för att tillintetgöra demonerna, ty Han har många agenter. Även den yttre energien, maya, äger tillräcklig makt att döda dem. Men när Han kommer Själv för att visa Sitt medlidande med Sina hängivna, då är det självklart att Han också dödar de icke gudshängivna. Herren uppenbarar Sig i den speciella form, som en viss gudshängiven person tycker mest om. Det finns miljontals olika former av Gud, men de utgör alla en enda Absolut form. Men en del gudshängivna personer vill se Honom i form av Radha och Krishna, andra föredrar Honom som Sita och Ramacandra eller som Laksmi-Narayana, medan andra återigen vill se Honom som den fyrarmade Narayana, Vasudeva. Herren har ett oräkneligt antal olika former, och Han uppenbarar Sig i den speciella form, som den gudshängivne föredrar. Yogin rekommenderas att meditera på sådana former som godkänts av de gudshängivna. En yogi kan kan inte själv inbilla sig någon form för meditation. Yogi betyder hängiven person. Sådana yogier, som inte är riktigt rena gudshängivna, bör följa i de rena gudshängivnas fotspår.
SB 3.28.29

Därefter bör yogin meditera på Herrens vackra ansikte, som prydes av lockigt hår och förskönas av de lotusliknande ögonen och av ögonbrynens dansande rörelser. En lotusblomma omgiven svärmande bin och ett par simmande fiskar skulle överskuggas av detta ansiktes skönhet.

SB 3.28.30

Alla yogier bör meditera med full hängivenhet på de medlidsamma blickar, som Herren ideligen kastar, enär dessa blickar lindrar de allra värsta slag av de trefaldiga lidanden som Hans hängivna utsätts för. Hans blickar, åtföljda av ett kärleksfullt leende, flödar av Hans nåd.

Så länge som man befinner sig i det betingade livstillståndet i den materiella kroppen, är det helt naturligt att man får lida av oro och andra kval. Man kan inte komma undan den materiella energiens inflytande, inte ens om man befinner sig på det transcendentala planet. Ibland infinner sig störningar, men den gudshängivnes lidanden och oro mildras omedelbart, när han tänker på den Högste Personliga Gudomens underbart vackra gestalt eller på Hans leende ansikte. Herren visar Sin ynnest åt Sina hängivna på ett oräkneligt antal sätt, och den största uppenbarelsen av Hans nåd är Hans leende ansikte, som präglas av fullt medlidande med de rena hängivna.
SB 3.28.31

Likaledes bör en yogi meditera på Herren Sri Haris högst välvilliga leende, vilket torkar bort oceanen av tårar hos dem som känner gränslös sorg och bugar sig ned inför honom. Yogin bör ävenledes meditera på Herrens vävlda ögonbryn, som manifesteras genom Hans inre energi i syfte att för vismännens bästa charma guden över all sexualitet.

Hela universum är fullt av lidanden. Därför så är invånarna i vår materiella värld alltid i färd med att fälla tårar på grund av djup bedrövelse. Det finns en hel ocean av dessa tårar, men för den, som överlämnar sig till Gudomens Högsta Personlighet, torkar oceanen av tårar genast upp. Men behöver blott se den Högste Herrens tilltalande leende.

I denna vers står det att Herrens charmfulla ögonbryn är så förtrollande, att de får en att glömma allt behag från sinnesnjutning. De betingade själarna är fjättrade i den materiella tillvaron, emedan de låter sig fångas av sinnesnjutningens behag, i all synnerhet sexlivets behag. den Högsta Personliga Gudomens charmfulla ögonbryn skyddar alla vismän och gudshängivna från att låta sig förledas av materiell lusta och sexuell njutning.
SB 3.28.32

Med hängivenhet indränkt i kärlek och tillgivenhet bör yogin i sitt hjärtas allra innersta vrå meditera på Herren Visnus skratt. Visnus skratt är så tilldragande, att man med lätthet kan meditera därpå. När den Högste Herren skrattar, kan man se Hans små tänder, som liknar jasminknoppar, som blivit rödaktiga av glansen från Hans läppar. När yogin en gång hängett sitt inre sinne åt att meditera på detta, bör han inte önska att få se någonting annat.

Det står rekommenderat här, att yogin bör visualisera Herrens skratt efter det han studerat Hans leende mycket omsorgsfullt. Alla dessa speciella beskrivningar av meditation på leendet, skrattet, ansiktet, läpparna och tänderna, visar att slutsatsen måste vara att Gud inte är opersonlig. Det förklaras här att man bör meditera på Visnus skratt eller leende. Det finns ingen annan aktivitet som kan rena den gudshängivnes hjärta fullständigt. Om en yogi lyckas med att placera Herrens vackra ansikte i sitt hjärtas innersta vrår, då kommer han att känna sig helt nöjd. Med andra ord kan den materiella naturens lockelser inte längre störa en, när man blivit helt absorberad i att inom sig själv beskåda Guds skönhet.
SB 3.28.33

Genom attt följa denna utstakade väg utvecklar yogin gradvis ren kärlek till Gudomens Högsta Personlighet, Hari. När han gjort framsteg i gudshängiven tjänst kommer håren att resa sig på hans kropp på grund av omåttliga glädjekänslor, och han kommer att oavbrutet bada i en ström av tårar, förorsakade av intensiv kärlek. Gradvis kommer även hans inre sinne, som han använde som ett hjälpmedel i syfte att dra till sig Herren på samma sätt som man lockar till sig en fisk med hjälp av en metkrok, att dra sig undan från alla materiella aktiviteter.

Här står det klart och tydligt nämnt att meditation, som är en handling som utförs av det inre sinnet, inte är det fulländade stadiet för samadhi, eller absorption. I början är det inre sinnet sysselsatt med att dra till sig den Högsta Personliga Gudomens form, men i de högre stadierna är det inte frågan om att använda det inre sinnet. Genom att rena sina sinnen vänjer sig den gudshängivne vid att tjäna den Högste Herren. Tillämpningen av yoga-principerna för meditation krävs med andra ord så länge som man inte befinner sig på plattformen för ren gudshängiven tjänst. Det inre sinnet används för att rena de yttre sinnena, men när de yttre sinnena blivit renade genom meditation, då behöver man inte sitta på en avskild plats och föska meditera på Herrens form. Man blir så invand, att man automatiskt ägnar sig åt personlig tjänst till Herren. När man tvingar sitt inre sinne till koncentration på Guds form, kallas detta för nirbija-yoga , eller livlös yoga, enär yogin härvidlag inte automatiskt utövar personlig, gudshängiven tjänst. Då han däremot konstant tänker på Gud, kallas detta för sabija-yoga, eller levande yoga. Man måste höja sig upp till plattformen för levande yoga.

SB 3.28.34

När det inre sinnet sålunda blivit fullständigt fritt från all materiell besmittelse och lösgjorts från alla materiella intressen, liknar det ljuslågan i en lampa. Vid den tidpunkten är det inre sinnet verkligt förenat med den Högste Herren och upplevs som ett med Honom, enär det är fritt från flödet av all växelverkan från den materiella naturens kvaliteter.

I den materiella tillvaron utmärks det inre sinnets aktiviteter av att antingen godtaga eller förkasta. Så länge som man befinner sig i ett materiellt medvetande, måste man med våld öva upp det inre sinnet till att godta meditation på Gudomens Högsta Personlighet, men när man verkligen lyckats med att höja sig upp till plattformen för kärlek till den Högste Herren, då blir ens inre sinne automatiskt absorberat i tanken på Gud. I denna position har en yogi inget annat i sina tankar än att få tjäna Gud. Detta sammanlänkande av det inre sinnet med den Högsta Personliga Gudomens önskningar kallas för nirvana, eller att låta sitt inre sinne bli ett med den Högste Herren.

Mayavada-filosoferna kan inte förstå detta. De tror att enheten nödvändigtvis kräver förlust av individualiteten. Enligt Bhagavad-gita finner vi emellertid, att så verkligen inte är fallet. När det inre sinnet blivit fullständigt renat i kärlek till Gud, då blir ens inre sinne samma inre sinne som hos Gudomens Högsta Personlighet. Vid den tidpunkten agerar inte det inre sinnet avskilt, och ej heller agerar det utan att vara besjälat av önskan om att få uppfylla Herrens önskningar. Den befriade individuella själen utför ingen annan aktivietet än att söka uppfylla Herrens önskningar.

SB 3.28.35

När det inre sinnet sålunda uppnår det högsta transcendentala tillståndet, lösgörs det från alla materiella återverkningar och blir beläget i sin egen salighet, transcendentalt till all materiell uppfattning av lycka och olycka. Vid den tidpunkten inser yogin sannningen om sitt förhållande till Gudomens Högsta Personlighet. Han upptäcker då att njutning och lidande, likväl som deras inbördes växelverkan, vilket han ansåg höra samman med hans eget själv, i verkligeten beror på det falska egot, som är en produkt av okunnighet.

Glömskan av ens förhållande till Gudomens Högsta Personlighet är en produkt av okunnighet. genom utövning av yoga kan man utplåna denna okunnighet som består i att man tror om sig själv, att man är oberoende av den Högste Herren. Ens verkliga förhållande utgöres av ett evigt kärleksförhållande till Gud. Den levande varelsens uppgift är att utöva transcendental tjänst i kärlek till Herren. Glömskan av detta sälla förhållande kallas för okunnighet, och okunnigheten påverkas man och styrs av den materiella naturens tre kvaliteter, vilket får en att tro sig själv vara den som är njutaren. När den gudshängivne blivit renad i sitt inre sinne och inser att hans inre sinne måste sammanlänkas med en Högsta Personliga Gudomens önskningar, då har han nått transcendental fulländning, som är bortom föreställningen om materiell lycka och olycka.

Så länge som man handlar för sin egen räkning är man underkastad den materiella föreställningen om så kallad lycka och olycka. I själva verket existerar det inte någon lycka på detta plan. Precis på samma sätt som att det inte finns någon lycka i en galen persons handlingar, är även sinnets självpåhittade föreställningar om lycka och olycka när det gäller materiella företeelser falska. I själva verket innebär alla materiella företeelser lidande.

SB 3.28.36

Eftersom den fullkomligt förverkligade själen har funnit sin verkliga identiet har han inte något medvetande om hur hans materiella kropp rör sig eller handlar, precis likt en berusad person, som inte vet om han har några kläder på sig eller inte.

En sådan person, vars inre sinne är helt sammanlänkat med den Högsta Personliga Gudomens önskningar och som till hundra procent ägnar sig åt gudshängiven tjänst, glömmer bort sin materiella kropps behov.

SB 3.28.37

En sådan befriad yogis materiella kropp jämte alla dess sinnen tas om hand av Gudomens Högsta Personlighet, och den fungerar ända till dess att den har avslutat sina bestämda aktiviteter. En befriade gudshängiven person, som är medveten om sin naturliga position och på så sätt befinner sig i samadhi, det högsta och mest fulländade tillståndet i yoga, godtar inga biprodukter från sin materiella kropp som tillhörande honom själv. Han jämställer sålunda sina kroppsliga aktiviteter med en kropp som agerar i drömmen.

SB 3.28.38

På grund av affektionen för sin familj och för sitt välstånd, godtar man en son och en viss summa pengar som sin egendom, och på grund av tillgivenheten för sin materiella kropp, tror man att denna tillhör en själv. Men den befriade själen har förstått, att han själv och hans materiella kropp inte är samma sak, på samma vis som man i praktiken kan förstå att ens familj och ens välstånd är skilt från en själv.

Vi gör anspråk på den materiella kroppen på grund av vår affektion för den. Jag säger att det är "min " kropp. Sedan utvidgar jag detta ägandemedvetande och säger "det är min hand, min fot", och vidare"det är mitt bankkonto, in son, min dotter". Men i verkligheten vet jag att sonen och pengarna är skilda från mig. Det förhåller sig likadant med kroppen. Jag är skild från min kropp. Det är något man måste söka förstå. Genom att erhålla denna kunskap genom gudshängivet tjänande, dvs genom Krishnamedvetande, kan man bli en befriad själ.

SB 3.28.39