Devotional Service

"I am happy to hear that you continued to chant despite so many doubts and skepticism. That is the process. Even there may be doubts and skepticism, but if one continues the chanting process, the doubts will all disappear, and real knowledge will be revealed by the grace of Krishna.

...we are deseased, and only if we take to this chanting process may we be cured. Maya may put so many doubts and worthless arguments into our minds, but if we continue the chanting, the curing process will go on, never mind the doubts, and gradually we will get a taste of that sweet nectar of Krishna nama-sankirtana. That is the process, and you may explain it to all your friends, so they may understand the nature of their doubts and skepticism and be benefited."

Srila Prabhupada, Letter of 22nd March 1968

"The more we struggle for advancing our Krishna consciousness movement, the more we become advanced on the path. Really, devotional service means that we have to employ our energies for the purpose of Krishna consciousness, and it does not matter what is the volume of such energy, because different persons have got different types of energies, but the best means is that one has to apply his energy as far as possible, that is the secret of success in Krishna consciousness. It does not mean that one has to acquire the energy of an elephant or one has to become very learned or intelligent man, simply one has to become sincere and employ whatever energy he has in his possession in the service of the Lord. That is the secret of success in Krishna consciousness."

Srila Prabhupada, Letter of August 24th 1968

"So far as your duty is concerned, you are doing your best. That is your spiritual qualification. The best qualification for a Vaishnava is to act sincerely, and to his best capacity, for the service of Krishna. Otherwise, Krishna is so great, and we are so small, there is no question of our giving any service to Krishna. But Krishna is so great, and He is so greatly merciful, that any small service we offer to Him in devotion and sincerity, He will accept. Krishna does not require anyone's help or service, but if we serve Him, even in a very small capacity, He will accept it. So that is our only hope. One who can show the whole cosmic manifestation within the hole of His mouth, what service can we render unto Him? So the best thing is to employ all of our talents and energies in His service. That will help us to progress."

Srila Prabhupada, Letter of 24th June 1969

Ur Srimad-Bhagavatam

Så snart den levande varelsen kommer till sin naturliga härlighet och börjar erfar sällheten hos transcendensen bortom tiden och den materiella energin, överger han genast sina två falska föreställningar (”jag” och ”mitt”) och blir sålunda fullständigt uppenbarad som det renas självet.

De två falska föreställningarna nämligen ”jag” och ”mitt” förekommer hos två skilda grupper av människor. På det lägre stadiet är medvetandet om ”mitt” mycket framträdande, och på det högre stadiet är det falska medvetandet om ”jag” mest framträdande. Hos djuren kan man iaktta det falska medvetandet om ”mitt”. Hundar och katter brukar strida med varandra med den falska föreställningen om ”mitt”. I det lägre stadiet av människan är också denna falska föreställning mycket framträdande. Detta framgår av utsagor som”detta är min kropp”, ”detta är mitt hus”, ”detta är min familj”, ”detta är min samhällsklass”, ”detta är mitt land”, ”detta är min nation” osv. I ett högre stadium, kännetecknat av spekulativt tänkande, förvandlas denna falska föreställning om ”mitt” till ”jag är” eller ”jag är allting” osv. Alla materiellt betingade människor besjälas av detta falska medvetande om ”jag” och ”mitt” i olika skiftningar. Men den sanna innebörden av ”jag” kan blott förverkligas om man blivit medveten om att ”jag är Guds eviga tjänare”. Detta är det verkligt sanna medvetandet och alla de vediska skrifterna lär oss denna uppfattning om livet.

.
Den falska föreställningen om att ”jag är Gud” eller ”jag är den Högste” är mycket farligare än den falska uppfattningen om ”mitt”. Trots att det ibland förekommer anvisningar i de vediska skrifterna om att man bör se sig själv som ett med Gud, betyder detta inte att man är identisk med Gud i alla avseenden. Utan tvivel råder en enhet mellan de levande varelserna och Gud i många avseenden, men ytterst är de levande varelserna underordnade Gud, och är till sin natur avsedda att tillfredsställa Guds sinnen. Gud begär därför att de levande varelserna skall överlämna sig till Honom. Om de levande varelserna inte vore underordnade den Högstes vilja, varför skulle då Herren begära av dem att underordnar sig Honom? Om de levande varelserna vore Guds jämlikar i alla avseenden, varför har Gud då låtit dem bli utsatta för mayas inflytande? Den dåraktige ”jag”-anhängaren torde svara, att den levande varelsen kommer att göra detta någon gång i framtiden. Även om man godtar, att man någon gång i framtiden kommer att behärska den materiella naturen lika bra som den Högste Varelsen, varför förhåller det sig just nu på det viset, att man lyder under den materiella naturen? Enligt Bhagavad-gita kan man bli fri från den materiella natuerns bojor genom att överlämna sig till den Högste Herren, men om man inte överlämnar sig kan man inte behärska den materiella naturen. Man bör sålunda överge sin falska uppfattning om ”jag” genom att utöva gudshängiven tjänst och bli fast förankrad i transcendental kärlek till Gud. En fattig stackare utan yrke eller sysselsättning kan få utstå mycket lidande här i livet, men om denna man lyckas få en bra plats i statens tjänst blir han genast glad och lycklig. Man tjänar ingenting på att förneka Guds överhöghet, att Han är den som styr alla energier. Man bör istället vara klart medveten om sin egna ställning, nämligen att man är Guds eviga tjänare. I det betingade livet är den levande varelsen en tjänare till den illusoriska energin maya, medan han i sitt befriade tillstånd är Guds rena tjänare. Den enda kvalifikationen som behövs för att bli en värdig tjänare till Gud är att man blir fri från den materiella naturens besmittelse. Så länge som man är trogen sina falska föreställningar om ”jag” och ”mitt”, kan man inte bli helt botad från sjukdomen.

.
Den Högsta Sanningen är obesmittad av den illusoriska energin eftersom Han är den som bestämmer över denna energi. De relativa sanningarna är benägn att helt upptas av den illusoriska energin. Det bästa man kan göra är att vända sig mot den Absoluta Sanningen såsom man vänder sig mot solen. Solen på himlavalvet är fylld av ljus, men när man inte släpper in solskenet vilar allt i mörker. På liknande sätt kan man ta sig ur mayas mörker och bli fri från alla illusioner genom att ställa sig ansikte mot ansikte med den Högste Herren.

.
Man bör sålunda på allvar lämna företräde åt bhakti-yoga-vetenskapen , dyrkan av Gud, lovprisandet av Gud, åhörandet av innehållet i Srimad-Bhagavatam från rätt källa (inte från någon professionell uppläsare utan från en person som lever enligt Bhagavatams pricnciper) samt umgänget med gudshängivna. Man bör inte låta sig vilseledas av det falska medvetadet om ”jag” och ”mitt”. Karmis tycker mycket om att uppfatta allt som ”mitt”, jnanis tycker mycket om att uppfatta allt som ”jag” medan ingen av dem är kvalificerade att bli fria från den illusoriska energins band. Srimad-Bhagavatam och framför allt Bhagavad-gita är båda avsedda till att befria människan från sin falska föreställning om ”jag ” och ”mitt”, och Srila Vyasadeva sammanställde dessa skrifter för att de fallna själarna skulle kunna befrias. Den levande varelsen måste försöka nå den transcendentala ställningen, där varken tiden eller den materiella energin längre utövar något inflytande. I det betingade livet utsätts den levande varelsen för tidens inflytande i drömmen om förfluten tid, nutid, och framtid. Den spekulativt tänkande människan försöker övervinna tidens inverkan genom sina spekulationer om att i framtiden bli Vasudeva, dvs den Högste Herren Själv, och genom att därvid odla andlig kunskap och försöka övervinnna sitt ego. Men denna metod är inte fullkomlig. Den fulländade metoden att odla kunskap består i att godta Herren Vasudeva som den Högste och överlämna sig till Honom, ty Han är den ursprungliga källan till allting. Endast om man äger detta gudsmedvetande kan man bli fri från det falska medvetandet om ”jag” och ”mitt”.
S B 2.9.3

Översättning och kommentar av A C Bhaktivedanta Swami

Att recitera Herrens namn Del 2

Även om sjungandet eller reciterandet av Hare-Krishna maha-mantrat är mycket enkelt att utföra, så finns det ändå en del förseelser som man måste se upp med.

.

Den besvärligaste av dessa förseelser - åtminstone för mig - är bristande uppmärksamhet, för meningen med meditation är inte att man skall recitera mantrat mekaniskt; utan man skall recitera med full koncentration.

.

I mitt fall är det så att även om jag haft kontakt med Krishna-medvetande sedan ett antal år, så är jag ändå en nybörjare. En del har väldigt lätt för att ta upp Krishna-medvetande, för andra går det långsammare, och till den gruppen hör jag. Alltså snurrar huvudet av en mängd andra tankar när jag mediterar på radbandet. Man tänker - tyvärr - så bra när man reciterar Hare Krishna.

.

Faktum är att det låter ungefär så här i mitt huvud när jag mediterar:

Hare Krishna Hare Krishna - nu får jag inte glömma att göra den saken idag - Hare Hare - hmm vad skall jag laga till middag - Hare Rama - javisst ja, jag måste ringa upp den där personen - Hare Hare. Och så vidare. Sedan skärper man sig en stund, men rätt som det är så börjar man tänka på något annat igen. I Bhagavad-gita förklaras det att sinnet är svårare att fånga än en stormvind, och så är det.

.

Nu menar jag förstås inte att det skulle vara meningslöst att recitera Hare Krishna maha-mantrat även om man begår förseelser, ingen är perfekt i början. Reciterar man Hare Krishna (man kan också sjunga det tillsammans med andra) regelbundet, så kommer det ändå att ha en renande effekt. Det är bara det att det tar längre tid, men har man tillit till Krishna så kommer man en dag att nå målet: kärlek till Krishna.

.

Satsvarupa dasa Gosvami har skrivit en mycket fin bok om japa (som är den vediska termen för meditation på radband): Japa Reform Notebook, där han gör många intressanta iakttagelser om reciterandet av Herrens namn:

.

"Inattention is a serious problem in chanting. As the non-devotee does not understand the value of human life or the urgency to be Krishna conscious, so a devotee sometimes does not fully understand the urgency and necessity of calling on the holy name. Then despite his theoretical acceptance of the principle of chanting Hare Krishna, he stubbornly deliberates on other things while uttering the holy namne. Inattention then explains why, when a devotee chants, tears do not come to his eyes, his voice does not choke up with the utterance of the holy name, and his hairs do not stand on end, and why he does not feel the world is all vacant without Krishna."

.

Srila Prabhupada har förklarat att man bör recitera Krishnas namn på samma sätt som ett litet barn ropar på sin mamma: med en känsla av totalt beroende och tillit. Ett litet barn som vill till sin mamma tänker inte på något annat, resten av världen är meningslös och ointressant om inte mamma är där, med sin värme och kärlek. På samma sätt är Krishna centrumet för den hängivnes hela existens, eller borde åtminstone vara det.

Att recitera Herrens namn

Hare Krishna Hare Krishna, Krishna Krishna Hare Hare / Hare Rama Hare Rama, Rama Rama Hare Hare

"O Hare, O Radharani, O Krishna, please engage me in your service so that I can get relief from the service of maya"

.

Reciterandet av Hare Krishna-mantrat är grundstenen inom Krishna-medvetande. Många undrar varför de där Hare Krishnas jämt håller på att sjunga Krishna Krishna, det verkar ju så konstigt, men förklaringen är enkel.

.

Krishna, Rama och Hare är namn på Gud och Hans energi. Gud är så barmhärtig att Han skänker Sig Själv och alla Sina energier till den som på ett rent och uppriktigt sätt reciterar Hans namn. Det låter för enkelt tycker kanske en del, att man skulle kunna nå Gud bara genom att recitera Hans namn. Men Herren Krishna är alltigenom god, och Han känner stort medlidande med alla andesjälar som lider och kämpar i den materiella skapelsen. Han vill göra det så enkelt som möjligt för oss att återvända hem, tillbaka till Gudomen, och därför har Han skänkt oss en sådan enkel metod, som vem som helst kan utföra.

.

Tyvärr så är vi så fallna att till och med att reciterandet av Herrens namn kan verka för besvärligt. Det är ingen lätt tidsålder som vi lever i. I den nuvarande tidsåldern, som i Veda kallas för Kali-yuga, är människan lat, olycklig och trögtänkt. Det är lättare att ägna sig åt meningslösa eller direkt destruktiva handlingar än en enkel process som med tiden kommer att befria oss från allt lidande och skänka oss frid.

.

Srila Prabhupada, som förde rörelsen för Krishna-medvetande till väst, rekommenderar att man skall recitera dagligen på ett radband. Man bör recitera 16 rundor dagligen på radbandet, som är gjort av 108 kulor. Man upprepar Hare Krishna-mantrat en gång för varje kula. Det brukar ta cirka två timmar. Till en början kan det vara jobbigt att meditera så länge, men man kan börja med en eller två rundor och sedan öka gradvis.

.

"Only a person who is commiting suicide or who is addicted to animal killing, such persons cannot relish the sweetness of this chanting. But even if they take to this chanting, they will become liberated."

.

"If you have got some time, the best thing would be to chant Hare Krishna more and more because our life is very short and we have to finish our Krishna consciousness in this life very quickly."

.

"This sound vibration is not material, it is spiritual and powerful beyond our conception. So it cannot be hindered in any way by something material: it surpasses all these material barriers."

.

"By offenseless chanting, when we associate with Krishna through His holy name, then all inauspicious things are cleared from the heart. So wherever you are you should always go on chanting and that in itself will bring all perfection."

.

Srila Prabhupada

Srila Prabhupada

.

Lectio Divina

Inom det kristna klosterväsendet är lectio divina en mycket gammal tradition. Lectio divina innebär att läsa de heliga skrifterna, men inte på det vanliga, kanske ganska hastiga sättet, utan som en meditation, en bön.

.

Eftersom det är ett mycket långsamt sätt att studera skrifterna som kräver full koncentration, så är det också en utmärkt övning för det rastlösa sinnet, som alltid vill fara hit och dit och överallt, bara inte till det man just håller på med.

.

Det tar alltså sin tid att läsa på det här sättet. Det är, liksom med alla andliga övningar, en tid som man måste ta sig. Jag menar bokstavligen ta, för det är inte lätt att hinna med sina andliga plikter i det dagliga livet. Världen är full med materiella, vardagliga plikter: arbete eller skola, familj, socialt liv och så vidare i all oändlighet. Det kan vara ganska komplicerat att samtidigt hinna med att dagligen meditera 16 rundor på radbandet, att offra mat åt Herren Krishna, att studera Srila Prabhupadas böcker. Eftersom tiden är begränsad blir man tvungen att göra ett val mellan materiella och andliga plikter.

.

Men det är inte alla materiella plikter som verkligen är plikter, och de kan faktiskt väljas bort. I den vediska skriften Srimad-Bhagavatam liknas den levande varelsen vid en silkesmask som lindar in sig mer och mer i sin kokong tills han inte längre kan komma ut. Och precis så är det i den materiella världen, i synnerhet i dagens samhälle, alla är så intrasslade i allt som måste göras att många blir sönderstressade. Folk rusar runt från morgon till kväll i sin jakt att hinna med allt som skall göras, men det finns en sak som hinner de inte med; att leva.

.

Att engagera sig i andligt liv, dvs att tjäna Herren Krishna istället för den materiella illusionen, är den enda medicinen emot den materiella sjukdomen, och det finns många sätt att göra det på.

Lectio divina är ett sådant sätt. Det är viktigt att man läser i lugn och ro. Stäng alltså av alla apparater och se till att du inte blir störd. Välj en så lugn plats som möjligt; detta är en stund för stillhet.

.

Srila Prabhupada har skänkt oss åtskillig andlig litteratur, och vilken bok man väljer att läsa är förstås upp till var och en. Det här är ett sätt att utöva lectio divina:

.

- Förberedelse. Andas lugnt och försök stilla sinnet. Koncentrera dig inför läsningen som väntar.

.

- Läsning. Välj något eller några avsnitt ur skriften. Läs stycket högt ett par gånger, för att bekanta dig med texten och sedan tränga djupare in i den.

.

- Meditation och bön. Läs texten igen, sakta och ord för ord. Detta är Guds ord. Smaka på dem, låt dem tränga igenom allt materiellt brus som förorenar sinnet och komma in i ditt innersta, till andesjälen. Det vill säga: till ditt sanna jag.

.

Krishna förklarar i Bhagavad-gita: "Och Jag betygar, att den som studerar detta heliga samtal dyrkar Mig medels sin intelligens." Bg 18.70

.

Likaså sägs det i Srimad-Bhagavatam: "Bhagavata Purana avvisar alla religiösa handlingar, som är motiverade av materiella önskningar, och avslöjar därmed den högsta sanningen, som är förståelig för alla hängivna, som är helt rena i sina hjärtan. Den högsta sanningen utgör verkligheten, skild från illusion, för allas välfärd. Denna sanning tillintetgör det trefaldiga lidandet. Denna underbara Bhagavatam, sammanställd av den stora vismannen Vyasadeva (som hans slutverk), är i och för sig tillräcklig för att förverkliga Gud. Vad finns det för behov av andra skrifter? Så snart man uppmärksamt och ödmjukt lyssnar till Bhagavatams budskap, odlar och tillägnar man sig i sitt hjärta kunskapen om den Högsta Guden.

.

O kunniga och allvarligt tänkande människor, njut av Srimad-Bhagavatam, den fullmogna frukten från den vediska litteraturens önsketräd. Den har vidrörts av Sri Sukadeva Gosvamis läppar och därför blivt alltmer välsmakande, fastän dess nektarlika saft redan dessförinnan var välsmakande för alla, även för de befriade själarna.

SB 1.1.2&3